Himmelsdalen

Marie Hermanson är en av mina favoritförfattare. Eller vid närmare eftertanke. Marie Hermanson är min favoritförfattare. Generellt tycker jag hennes historier innehåller ett psykologiskt djup som jag uppskattar. Himmelsdalen är inget undantag.

Den handlar om Daniel som beger sig till kliniken i Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max. Under hela livet har bröderna endast haft sporadisk kontakt. Väl där övertalar Max Daniel att byta plats med honom några dagar, men Max kommer inte tillbaka. För Daniel blir det allt tydligare att Himmelsdalen inte är den idyll som den gärna vill ge sken av att vara. Han inser att det kommer bli en stor utmaning att över huvud taget ta sig därifrån.

Miljön och personerna gör historien otäck. Karaktärerna skildras bra och en genomgående fråga som Daniel ställer sig är vem han kan lita på. Det ter sig naturligt att tänka vidare på just den frågan, vem kan man lita på, och vilken inverkan har mitt erfarenhetsbagage på mitt nuvarande liv? Inte minst är boken spännande, och som alltid när det gäller Marie Hermansons böcker återstår ett litet obehag efter avslutad läsning, på ett kittlande mycket positivt sätt.

Ett citat ur boken som jag fastnade för "De flesta människors olycka är att de har mer känslor än de behöver."

Mina förväntningar infriades. Jag tycker till och med detta är en av hennes bästa böcker (tillsammans med Musselstranden och Mannen under trappan). Jag får stor lust att läsa om just Musselstranden som jag läste för nästan 15 år sedan. Till min lycka har jag inte heller läst hennes tre första publicerade alster, vilket jag ser fram mot.

Betyg: 5 karameller

Finns att köpa hos adlibris, bokus och cdon.